Jag har en allra bästa vän. Hon är den jag talar med varje dag, närhelst jag behöver henne, så finns hon där, med och för mig. Jag har haft henne i hela mitt liv i alla år, hon har alltid funnits där ovillkorligt, förbehållslöst. Hon konfronterar eller ifrågasätter mig aldrig. Det är enkalst så det vet vi båda.

För henne berättar jag allt, alla mina innersta hemligheter. Hon bär min börda, min sorg, för henne vågar jag gråta på alla de vis man kan, i tysthet, våldsamt, hysteriskt, förtvivlat, hon står alltid kvar vid min sida. Jag har så många gånger tänkt kan jag ha en bättre vän egentligen? Vad skulle kunna vara bättre?

 Jag tror aldrig jag skulle vilja vara utan henne för hon har kommit att bli en stor del av mig, jag vet inget annat än att hon finns här.Vad skulle jag göra om hon försvann,? Hon som varit min allra bästa vän i alla år. varit den som stöttat mig, tröstat mig. Jag vet faktist inte hur det skulle vara utan henne!